Slöjd som ämne, och slöjdläraren som pedagog, hamnar ibland lite på sidan av övrig undervisning. Men inte på Backebo. Här är slöjden och slöjdläraren en viktig del i våra ämnesövergripande teman. Hur gör vi då? I inlägget nedan berättar vår slöjdlärare Angela konkret och handfast om hur hon jobbar.

Temat En dörr till förr som just nu är aktuellt för åk F-3 utgår från det centrala innehållet i SO där vi bland annat arbetar med hemortens historia, vad vardagliga föremål kan berätta om barns levnadsvillkor under olika perioder. Skildringar av livet förr och nu i filmer, till exempel skildringar av familjeliv och skola. Tidsbegreppen dåtid, nutid och framtid.

Som ämneslärare så handlar det om att koppla temat till sitt eget eller sina egna ämnen och för mig som bild- och slöjdlärare så är det just det en av delarna som jag uppskattar allra mest med mitt jobb!

På en temastation ska det finnas utrymme för processer, att ompröva, se saker i ett sammanhang och att uttrycka sig och skapa mening i lärandet. Vi arbetar delvis åldersintegrerat och under denna period så är det klass 2 och 3 som kommer till mig i blandande grupper.

Det innebär att vi måste anpassa uppgifterna så att det fungerar över flera åldrar med utrymme för progression i valda delar.

När det var dags för mig att planera upp min temastation som valde jag ämnet leksaker. Ämnet är brett så jag börjar oftast med att skriva en lista på saker som jag är intresserad av att fördjupa mig i. Det som blir lite extra roligt är att de saker som jag inte får med på temastationen ofta får utrymme på bilden eller slöjden med istället, och på så sätt kopplar jag allt som oftast även temat till alla mina lektioner.

I slöjden ska jag i de yngre åldrarna bland annat arbeta med förståelse för slöjd, hantverk och design från olika kulturer och tidsperioder. Att framställa föremål i olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker samt att motivera tillvägagångssätt i slöjdarbetet utifrån kvalitets- och miljöaspekter. Vi på Backeboskolan arbetar också med Grön Flagg som är ett lärandeprogram med certifiering inom hållbar utveckling. Det handlar om att omsätta kunskap till direkt handling och skapa förutsättningar för långsiktig förändring och vilja att göra skillnad.

Som ni förstår så är det rätt mycket att tänka på och få med, men det är också det som jag tycker är en givande utmaning och därmed också oerhört roligt.

Så jag började med att söka efter historiska leksaker och ringa in vad jag ville arbeta med.
Jag sökte upp material lompalisor, bollar och dalahästar. Men hade svårt att se hur jag skulle åldersanpassa uppgifterna då de yngsta eleverna saknar förförståelse och teknik- och verktygskännedom. På det ska temastationen hinnas med under en och samma dag, dvs tre lektionspass. Så jag backade ett steg och började fundera över vilka leksaker som är äldst och kom därmed att tänka på hopprep.

Många kopplar ihop hopprep med barn på en lekplats, men faktumet är att hopprepets historia går tillbaka till tidig mänsklig historia. Från de tidigaste dagarna av rephoppning till idag har idrotten utvecklats avsevärt och är nu en sport. Egypterna brukade hoppa över vinstockar, aboriginer hoppade över bambu, och målningar från medeltiden visar bilder av barn som hoppar hopprep. Många förknippar hopprep med flickors lek, men historien visar att hopprep i första början var en manssport.

Då vi inspireras av Levande Verkstad i vår pedagogik på Backeboskolan så vill vi inleda temapassen med en kittlande ingång, något oförutsett och som inte avslöjar direkt vad vi ska göra.

Jag ställer fram pallar i en ring. Eleverna kommer in och sätter sig. Det är tyst och nedsläckt i salen med ett tänt ljus i mitten. Jag ber dem sluta ögonen och aktivera öronen. Och så sätter jag på ett inspelat ljud av ett tyg som rivs. Jag spelar ljudet tre-fyra gånger och ber dem sedan öppna ögonen och svara på vad de tror är som låter. De gissar på allt mellan någon som pruttar till någon som bryter en gren. Men ingen gissar på tyg som rivs.

Jag tänder lampan, tar fram en påse med donerade lakan och tar upp ett tygstycke. Klipper ett snitt i tyget och river en lång remsa som är ca två centimeter bred.  Eleverna känner genast igen ljudet.

Jag berättar om hur man förr tiden hushöll med material, lappade, lagade och återanvände. Att det var stor skillnad från det slit & slängsamhälle som vi nu lever i. Med enkla ordalag förklarar jag hur textilindustrin är en stor miljöbov och att återanvända material är ett bra sätt att spara på miljön.

Sen pratar vi om vad remsan kan bli. De ger förslag på trasmattor, lappar till kläder, delar till en väv, nytt tyg, en fläta, och ett rep.

Jag släcker lampan igen och slår på en journalfilm om repslageri. De tittar på stumfilmen och kommenterar hur snabbt de jobbar och hur långa repen blir.

Jag berättar att repslageri är ett mycket gammalt hantverk och att repet har funnits i någon form så länge människan ägnat sig åt jakt, fiske och båtkonstruktion.

Därefter river vi remsor. Remsorna är fyra meter lång och två centimeter breda. Vi lägger alla remsor i en hög. Högen blir stor och mjuk och inbjudande så jag måste påminna om att den lätt trasslar ihop om vi inte låter den vara.

Nä det är dags för rast springer glada ut i höstrusket.

Under det andra passet inleder jag med att visa min lilla handstyrda repslagarvev.
Jag visar hur den fungerar, hur de tre krokarna snurrar åt samma håll när jag snurrar på veven.  Sen är det dags för dem att bli mänskliga repslagarmaskiner.

Jag delar in dem i grupper om fyra. Jag hjälper dem att knyta ihop sina tre remsor i ena änden och ger sen knuten till en av eleverna. De tre andra får ändarna, ställer sig fyra meter bort och tvinnar dem åt samma håll. När remsan är så hårt tvinnad att den börjar krulla ihop sig så ställer sig de tre axel mot axel och håller sina remsor spända medan den fjärde snor ihop de tre tvinnade remsorna med varandra. De är lite svårt men de lyckas, en efter en. Vi mäter så att repet blir lagom långt och knyter ändarna och klipper bort det som blir över.   Alla i gruppen gör ett varsitt hopprep och vi knyter repen några varv runt midjan så att de inte kommer bort. Nästan i samma stund som lektionspasset är slut så är det dags för lunch och det är bara två elever som inte hunnit göra sina hopprep.

När det är dags för det sista passet så börjar vi med hjälpa de två sista med sina hopprep, medan de andra limmar in ett kortfattat faktablad, jag gjort iordning om hopprepets och repslageriets historia, i sina temaböcker. Ritar de en ram runt faktabladet och dekorerar sidan med färgpennor. När det är ungefär en halvtimme kvar av skoldagen så städar vi salen, klär på oss och går ut på skolgården och hoppar med våra nya fina hopprep.

Vi lär oss hoppramsor och leker till det är dags att gå över till fritids. Det är härligt att se stoltheten i deras ögon och hela deras kroppshållning, när de visar repen för sina vänner på skolgården.

Av de saker som ratades på listan till temastationen så tog jag tillvara på flera saker. Under upplevelsedagen berättade jag om luffarslöjden och dess historia och tvinnade spiraler till rostfria vispar med åk F-3. Visparna ska färdigställas med åk 4–6 under hantverksdagarna i december. På treornas slöjd har vi gått igenom ullens egenskaper, vi har kardat och tovat och nu tillverkar de små får i furu med äkta fårull som är tänkt säljas på julmarknaden. Innan terminens slut kommer de även få tälja smörknivar i ene som även de kommer finnas till försäljning om allt går som planerat.

Ett historiskt tema är en fantastisk inspiration för slöjden, det ger sån inspiration att finna passande arbetsområden, prova hantverkstekniker och ingångar till samtal om hållbar utveckling.  Jag önskar att alla skolelever i Sverige fick uppleva dessa fullspäckade temaperioder som håller här på Backebo! För om jag kan berätta såhär mycket om hur jag tänkt kring mitt temapassupplägg utifrån slöjden så förstår ni ju säkert att alla mina kollegor lagt ner lika mycket tid och engagemang i sina ämnen och temapass!